Varför jag är/var deppig..
Jag lovade ju och berätta varför jag har varit deppig idag.. Och faktiskt fortfarande är nu när jag kom o tänka på det här..
Drömmen är "rolig" samtidigt som den är hemsk för mig..
Men jag drömde att jag var med barn.. Och var överlycklig, tills jag fick värkar och var hemma och det fanns ingen som kunde hjälpa mig.. Mamma valde disken före och hjälpa mig och förlösa barnet och pappan [som jag inte såg något ansikte på] låg på soffan och sov istället, jag försökte väcka honom, men han orkade inte bry sig sa han..
Så jag förlöste mig själv i vardagsrummet, det tog 7 minuter från första värken tills bebisen var ute..
Och det kom inget blod eller nånting, och det var ingen efterbörd efteråt..
Jag fick klarar mig helt själv, men när barnet var ute så reste jag på mig och allt var toppen, jag var precis som vanligt. Inget konstigt alls, mer än att jag hade en son i famnen..
Han var så liten att jag kunde vira in honom i en kökshandduk. Och det var ett väldigt snällt barn, han sov väldigt mycke, så jag fick väcka honom för att mata.. Och amningen [som jag inte vet om jag klarar] funkade kanoners, det va ringa problem eller att de gjorde ont.. Allt gick smärtfritt.. :-)
Sen kom alla mina vänner hit, jag mådde kanon och orkade allting.. Dom kom hit redan dagen efter.. Och då råkade min kompis sätta sig på bebisen för han var så liten.. Snacka om sjukt!
Men de gick bra för jag sa till henne direkt! :-|
Det som gjorde mig deppig var att jag har drömt i hela mitt liv om att skaffa barn.. Och jag blir alltid lika glad när någon runt mig skaffar barn, samtidigt som jag blir ledsen för att jag själv inte har några..
Min högsta önskan i denna världen är verkligen att få bära ett barn i 9 månader och sen genomgå en förlossning och få ett barn som behöver just min hjälp för att klara sig..
så jag blev ledsen när jag vaknade när jag insåg att det bara var en dröm.. :'(
Det har gjort mig deppad hela dagen.. Ni som läser tycker nog jag låter fruktansvärt patetisk! och jag förstår er, jag tycker själv de låter patetiskt, samtidigt som jag blir glad över att ha en så stor dröm..
Men känns inte som den kommer gå så smärtfritt och genomföra.. Pga vissa hinder..
Drömmen är "rolig" samtidigt som den är hemsk för mig..
Men jag drömde att jag var med barn.. Och var överlycklig, tills jag fick värkar och var hemma och det fanns ingen som kunde hjälpa mig.. Mamma valde disken före och hjälpa mig och förlösa barnet och pappan [som jag inte såg något ansikte på] låg på soffan och sov istället, jag försökte väcka honom, men han orkade inte bry sig sa han..
Så jag förlöste mig själv i vardagsrummet, det tog 7 minuter från första värken tills bebisen var ute..
Och det kom inget blod eller nånting, och det var ingen efterbörd efteråt..
Jag fick klarar mig helt själv, men när barnet var ute så reste jag på mig och allt var toppen, jag var precis som vanligt. Inget konstigt alls, mer än att jag hade en son i famnen..
Han var så liten att jag kunde vira in honom i en kökshandduk. Och det var ett väldigt snällt barn, han sov väldigt mycke, så jag fick väcka honom för att mata.. Och amningen [som jag inte vet om jag klarar] funkade kanoners, det va ringa problem eller att de gjorde ont.. Allt gick smärtfritt.. :-)
Sen kom alla mina vänner hit, jag mådde kanon och orkade allting.. Dom kom hit redan dagen efter.. Och då råkade min kompis sätta sig på bebisen för han var så liten.. Snacka om sjukt!
Men de gick bra för jag sa till henne direkt! :-|
Det som gjorde mig deppig var att jag har drömt i hela mitt liv om att skaffa barn.. Och jag blir alltid lika glad när någon runt mig skaffar barn, samtidigt som jag blir ledsen för att jag själv inte har några..
Min högsta önskan i denna världen är verkligen att få bära ett barn i 9 månader och sen genomgå en förlossning och få ett barn som behöver just min hjälp för att klara sig..
så jag blev ledsen när jag vaknade när jag insåg att det bara var en dröm.. :'(
Det har gjort mig deppad hela dagen.. Ni som läser tycker nog jag låter fruktansvärt patetisk! och jag förstår er, jag tycker själv de låter patetiskt, samtidigt som jag blir glad över att ha en så stor dröm..
Men känns inte som den kommer gå så smärtfritt och genomföra.. Pga vissa hinder..
Åsikter :)
Trackback
