Det sa bara Pang!
Hela denna dagen har varit lite i ett töcken, jag har inte haft riktig lust med nånting för allt har varit så tråkigt..
Ringde brorsan sen för att jag behövde handla och sen ta mej till Kinna för o hämta upp mina saker hos J..
I vilket fall som helst så ringde han o sa "är hos dig om 20 min", han kom dock inte förrän efter 30, men de är ingen ovanligt :P
Vi begav oss mot MM, när vi kommer till korsningen vid Skene Järn, så var trafiklysena avstängda som vanligt.. Men vi kollade noga och körde när de inte kom nån.. Vi skulle rakt över i korsningen.. Sen hörde jag bara brorsan ropa "nu smäller det", mycket riktigt! Det small jävlar anåda!! Skärmen/kofångaren på passagerarsidan fick ta hela smällen.. Och där sitter jag på den sidan.. Jag hoppade högt och fick en puls på minst 400 [kanske lite överdrivet, men ni förstår vad ja menar], jag tappade talförmågan för jag blev så jävla rädd.. Brorsan frågade direkt om jag blev skadad, men noep, inte skadad, bara förbannat rädd och så..
Vi ställde oss en bit bort och Andreas gick ut för o kolla deras bil, medans jag får för mej o kolla våran.. OJ! kofångaren hade lossnat på min sida och blinkersglaset hade kraschat, dessutom hade motorhuven blivit tillknöklad så den gick inte o få igen ordentligt..
Vi åkte hem till dom och skrev alla papper [var andreas fel, dom som körde på oss kom från höger]..
När vi sitter där kommer standardfrågan : "är du Hans pöjk" Jajjemen, det var han de.. Då fråga han om jag var dotter eller fru till Andreas.. Dotter till Hans här..
Sen kom hans fru in och sa : "jag har funderat lite, och jag har kommit fram till att ni måste va Hans barn" Jodå, helt riktigt..
Behöver jag tillägga att min pappa var en ganska känd person i kommunen? och att alla kände honom och han kände massa? Nu var de dock inte så konstigt idag, för mannen i hushållet med den vi krockade med jobbar på samma jobb som pappade hade.. dom hade jobbat där ihop i flertal år..
Det tog mig säkert 1 timme innan jag var tillbaka i rätt "rytm" igen och kunde andas och prata normalt.. och jag kan ärligt säga att jag är fortfarande chockad.. Men fortfarande inget skadat, har kollat mej själv för o se så inget är lite ont nånstans.. Men kan inte hitta minsta lilla grej, som jag inte hade innan vill säga..
Men en sak som chockar mej idag är hur trevlig min bror var mot mej, vi gapar o skriker åt varandra jämt o hela tiden, jag blir kallad både de ena och de andra av honom.. Men idag så sket han i sej själv och frågade mej först om jag mådde bra och inte var skadad.. Blod är tjockare än vatten sägs de och de stämmer nog fanemej!
Tack broder för att du brydde dig om mej!
Ringde brorsan sen för att jag behövde handla och sen ta mej till Kinna för o hämta upp mina saker hos J..
I vilket fall som helst så ringde han o sa "är hos dig om 20 min", han kom dock inte förrän efter 30, men de är ingen ovanligt :P
Vi begav oss mot MM, när vi kommer till korsningen vid Skene Järn, så var trafiklysena avstängda som vanligt.. Men vi kollade noga och körde när de inte kom nån.. Vi skulle rakt över i korsningen.. Sen hörde jag bara brorsan ropa "nu smäller det", mycket riktigt! Det small jävlar anåda!! Skärmen/kofångaren på passagerarsidan fick ta hela smällen.. Och där sitter jag på den sidan.. Jag hoppade högt och fick en puls på minst 400 [kanske lite överdrivet, men ni förstår vad ja menar], jag tappade talförmågan för jag blev så jävla rädd.. Brorsan frågade direkt om jag blev skadad, men noep, inte skadad, bara förbannat rädd och så..
Vi ställde oss en bit bort och Andreas gick ut för o kolla deras bil, medans jag får för mej o kolla våran.. OJ! kofångaren hade lossnat på min sida och blinkersglaset hade kraschat, dessutom hade motorhuven blivit tillknöklad så den gick inte o få igen ordentligt..
Vi åkte hem till dom och skrev alla papper [var andreas fel, dom som körde på oss kom från höger]..
När vi sitter där kommer standardfrågan : "är du Hans pöjk" Jajjemen, det var han de.. Då fråga han om jag var dotter eller fru till Andreas.. Dotter till Hans här..
Sen kom hans fru in och sa : "jag har funderat lite, och jag har kommit fram till att ni måste va Hans barn" Jodå, helt riktigt..
Behöver jag tillägga att min pappa var en ganska känd person i kommunen? och att alla kände honom och han kände massa? Nu var de dock inte så konstigt idag, för mannen i hushållet med den vi krockade med jobbar på samma jobb som pappade hade.. dom hade jobbat där ihop i flertal år..
Det tog mig säkert 1 timme innan jag var tillbaka i rätt "rytm" igen och kunde andas och prata normalt.. och jag kan ärligt säga att jag är fortfarande chockad.. Men fortfarande inget skadat, har kollat mej själv för o se så inget är lite ont nånstans.. Men kan inte hitta minsta lilla grej, som jag inte hade innan vill säga..
Men en sak som chockar mej idag är hur trevlig min bror var mot mej, vi gapar o skriker åt varandra jämt o hela tiden, jag blir kallad både de ena och de andra av honom.. Men idag så sket han i sej själv och frågade mej först om jag mådde bra och inte var skadad.. Blod är tjockare än vatten sägs de och de stämmer nog fanemej!
Tack broder för att du brydde dig om mej!
Ber om ursäkt för fruktansvärt kass bild.. Hade ingen riktig kamera med mej! Jag som alltid har med mej kameran.. Men de "roliga" var att jag tänkte ta med mej kameran, men tänkte "de händer säkert inget ovanligt ändå.. Ack vad fel man hade!
Over And Out!
Åsikter :)
Trackback
