Negativ!
Jag insåg en sak ikväll.. Jag ska nog aldrig vara negativ mot en annan människa, eller snarare, om de inte är något som verkligen har gjort mej negativ..
Jag fick precis höra när en var negativ mot mej, och de var skitjobbigt..
Men jag förstår om du är negativ, absolut inte kul när datorn havererar! Det är de värsta som finns, jag har varit med om det 2 ggr på mindre än 2 månader. Och var av med den minst 3 veckor per gång.
och det var seriöst de jobbigaste jag var med om.. Men jag försökte se positivt på det.. Inte lönt och gräva ner sej för det, finns bättre saker och vara negativ över.
Men jag är negativ, mina känslor kan jag inte styra över, jag vill så gärna ha tillbaka den jag är kär i, men tyvärr känns det som att jag kan likväl sparka mina känslor och aldrig mer bry mej om dom, men jag kan inte bara säga "jag ska glömma dej" Så fungerar inte jag.. Tyvärr.. Hade varit överlycklig om jag bara kunnat säga upp mina känslor och gå vidare, men jag fungerar inte så.. Men dom som fungerar så tror tyvärr att alla gör det..
detta låter nog sjukt, men i denna hemska tid jag upplever just nu så tröstar min nalle mej på nätterna. Det är den som jag kramar om krampaktigt när jag ska sova. Jag hoppas varje gång jag somnar att jag bara drömt och vaknar upp och allt är som det varit, men tyvärr :'( är de inte så, utan jag lever kvar i helvetet..
Där ens känslor inte spelar någon roll, utan man bara finns där som en liten docka som man kan leka med när de finns lust. :( jag orkar snart inte mer i detta. Jag vill bara ha någon som kramar om mej och talar om för mej att jag är betydelsefull för den här världen! Men icke, de finns ingen som kan göra det :(
Tänk om DU kunde ge mej en kram och viska till mej "jag tycker om dej", men det kan jag nog se mej efter i stjärnorna om.
Jag vill krypa upp till någon i en soffa som håller om mej och tröstar mej från yttervärlden!
Tänk och få vara 5 år igen och kunna krypa upp till mamma och glömma alla problem och hon talar om för mej att allt kommer bli bra..
Men ärligt talat vet jag inte om allting kommer bli bra igen.. Har fortfarande sviter efter andra förhållanden som ligger bakom mej..
Kommer jag någonsin kunna glömma allt och gå vidare?
Jag fick precis höra när en var negativ mot mej, och de var skitjobbigt..
Men jag förstår om du är negativ, absolut inte kul när datorn havererar! Det är de värsta som finns, jag har varit med om det 2 ggr på mindre än 2 månader. Och var av med den minst 3 veckor per gång.
och det var seriöst de jobbigaste jag var med om.. Men jag försökte se positivt på det.. Inte lönt och gräva ner sej för det, finns bättre saker och vara negativ över.
Men jag är negativ, mina känslor kan jag inte styra över, jag vill så gärna ha tillbaka den jag är kär i, men tyvärr känns det som att jag kan likväl sparka mina känslor och aldrig mer bry mej om dom, men jag kan inte bara säga "jag ska glömma dej" Så fungerar inte jag.. Tyvärr.. Hade varit överlycklig om jag bara kunnat säga upp mina känslor och gå vidare, men jag fungerar inte så.. Men dom som fungerar så tror tyvärr att alla gör det..
detta låter nog sjukt, men i denna hemska tid jag upplever just nu så tröstar min nalle mej på nätterna. Det är den som jag kramar om krampaktigt när jag ska sova. Jag hoppas varje gång jag somnar att jag bara drömt och vaknar upp och allt är som det varit, men tyvärr :'( är de inte så, utan jag lever kvar i helvetet..
Där ens känslor inte spelar någon roll, utan man bara finns där som en liten docka som man kan leka med när de finns lust. :( jag orkar snart inte mer i detta. Jag vill bara ha någon som kramar om mej och talar om för mej att jag är betydelsefull för den här världen! Men icke, de finns ingen som kan göra det :(
Tänk om DU kunde ge mej en kram och viska till mej "jag tycker om dej", men det kan jag nog se mej efter i stjärnorna om.
Jag vill krypa upp till någon i en soffa som håller om mej och tröstar mej från yttervärlden!
Tänk och få vara 5 år igen och kunna krypa upp till mamma och glömma alla problem och hon talar om för mej att allt kommer bli bra..
Men ärligt talat vet jag inte om allting kommer bli bra igen.. Har fortfarande sviter efter andra förhållanden som ligger bakom mej..
Kommer jag någonsin kunna glömma allt och gå vidare?
Åsikter :)
Trackback
