♥ iidaallansson

tänkte fortsätta på inlägget jag skrev för ett tag sen..
[länk] http://iidaallansson.blogg.se/2010/january/tack-for-2-ars-otrohet-mot-mig.html

Jag och tjejen pratar nästan varje dag och varje gång kommer de fram något nytt..
vi satt igår bla och jämförde våra dagböcker via telefon och insåg att När han sa "jag älskar dig" till mig så var han ihop med henne och sa samma sak då..
Samma sak med när jag träffade honom, då åkte han till henne efter, om han inte hade varit där före han kom till mig..
Jag blir ledsen i ärlighetens namn, men samtidigt så känns det som en dålig kärlekskomedi, så allt skulle varit påhittat..
Men jag vet att så är inte fallet.. Det är den man minst anar som beter sig som ett svin..
Okej om han bara hade sårat en tjej, men i detta fallet sårade han två på samma gång..

Man måste ha en psykisk störning som ens kan få tanken att göra såhär mot en/två tjejer..
Eller vad tror ni?
Nåt fel är de om man kan ljuga så bra att man lyckas flörta ner två tjejer samtidigt som man sårar dom.. ??

Jag kommer garanterat skriva mer om de här.. Jag släpper inte de i första taget..

Men känner mig jävligt lurad och inser hur blåögd jag var, jag borde ha insett.. Men icke då..

Tack älskade D för att du var otrogen mot mig i 2 års tid!
Pratade just med en gammal tjejkompis, som jag vet han var otrogen med 1 gång, och jag och hon blev osams.
Nu har vi fått tillbaka kontakten..

Och då kommer det fram att dom var inte alls bara ihop några månader som jag trodde, utan dom var ihop mellan 05-08.. Jag och han var ihop mellan 02-06..[behöver jag tillägga att dom redan börjar strula 04?] Får ni ihop det ? dessutom så umgicks vi länge och väl efter det och försökte några ggr.. Men under hela tiden har dom haft ihop det.. Och han har alltså varit otrogen mot mig.. under 2 års tid.. Det bordet tamejfan vara straffbart!
jag blir inte ledsen som jag trodde att jag skulle bli utan jag blir arg! jävligt arg blir jag, men ledsen kommer jag nog inte bli heller, jag känner att jag behöver inte fälla några tårar för en idiot.. !

han har alltid haft en speciell plats i mitt <3 och vad har det tjänat till? inte ett jota.. i efterhand var de bara dumt. jag skulle klippt alla band och bara låtit han vara. och absolut inte pratat me honom!

jag känner att jag har inget mer och säga än

"Du är ett jävla svin och är inte värd o gifta dig, hur många tänker du va otrogen med mot henne?"

Jag trodde aldrig jag skulle klara av att vara singel igen.. och att jag aldrig skulle kunna sluta bry mej och sms:a och ring som en tok till J.. men återigen har jag klarat det.. halleluja..
Nu skickar man mest sporadiska sms. Som "görs","mår du" bla.. men oftast får man inte den frågan tillbaka, så det är inget intressant och sms:a längre..
Jag har slutat och bry mig om vad som sker i hans liv, eftersom han uppenbarligen gör det med mig..
Men det är inte bara hans liv jag skiter i, det finns många i min närhet jag inte bryr mej om.
Ja har tröttnat på dom som bara svarar men aldrig ställer någon motfråga eller frågar hur det är spontant. Utan man nästan tvingar dom och fråga.
Så nu klarar jag mig så bra utan er, ni anar inte..
Det märks verkligen att gamla Ida är tillbaka.. Får för sej att åka till Skene helt spontant och umgås me folk, har folk hemma nästan dagligen.. Så jävla gött och få vara sig själv..
Dock trodde jag aldrig i okt att mitt liv skulle bli sig likt igen.. Men ack vad fel jag hade :D

Over and Out!

Vissa dagar är saknaden värre än vanligt!
Och nej, det är inte den ni tror det ska handla om..

Jag har tänkt på dig sen igår då M var här och vi pratade om vad som hände förr..
Sen dess har min hjärna gått på högvarv, jag har tänkt på dig hela dagen, varenda låt jag hört har jag kopplat ihop med dig på ett eller annat sätt..
men jag förstår inte varför jag ens lägger ner så många tankar på att tänka på dig, du är i det förgågna, vi pratar knappt längre och du ska gifta dig i sommar!
Så varför ens lägga ner tankar på det?
Men jag kan ärligt säga att jag saknar dig. och tänker ofta på dom stunderna då du hade varit ute och jobbat på båten.. Då jag fick en kärleksfull kram och en underbar puss.. Jag kände mej nykär varje gång vi träffades..
Det blev aldrig vardag i mitt hjärta med dig, utan det stannade kvar vi nyförälskelse..

Men det var då, tror ni man kan hitta en sån kille igen som får en att känna så?

Jag har haft en massa krångel med blogg.se ikväll..
har inte kunnat blogga sen 17-tiden..
har kommit till startsidan, men när jag ska logga in så har jag fått upp "sidan kan inte visas" funkade inte via mobilen heller..
Men tyvärr tror jag inte de är blogg.se's fel, för jag kom inte på twitter och facebook heller.. Det är väl mitt jävla internet som ställer till det som vanligt.. Det har en förmåga och logga ut mej i dom mest dumma situationer..

Nu är klockan 02.22 iaf enligt min dator och jag har precis gått o lagt mig, eller snarare, jag har inte ens lagt mig :P jag har satt mej i sängen avklädd iof, men inte lagt mig :P har fastnat vid den lilla datorn..
Pratar ju med en riktigt trevlig sork på msn så :P varför inte få unna sig lite trevligt prat..

Denna dagen har helt gått i positiva tecken, förutom en tandjävel, men de tar vi sen..
Jag har haft en sån jävla energi idag, jag har bäddat om i mitt rum så de är klart när mamma kommer hem. Jag har städat hela lägenheten, diskat, plockat iordning, vikt och hängt tvätt.. Känner mej förbannat redig :P
Vet inte vart all energi kommer ifrån bara, den bara flög på mig :D

Jo, jag har en visdomstand på väg ut.. Sist jag var hos tandläkaren sa hon alla var ute, men ack vad fel hon hade..
Men i vilket fall som helst så gör det svinont, men med lite alvedon och ipren i kroppen så löser det sej så man kan va människa igen ;)

Nä,återgå till MSN och sen kanske sova lite :D

Det känns så gott att ni är borta ur mitt liv, har varken msn, nummer eller med er på nån community längre.. Ni finns inte i mitt liv längre.. Ni är precis som alla andra..

Mitt ♥ vill en sak och tillhör en viss person, men den personen vill inte alls samma.. Utan han vill ha friiiiiiiihet! Men vem fan har sagt att han inte kommer att ha de om vi prövar igen?
Jag har väl inte sagt jag ska flytta in och bo hos dej och vara med dej på minsta lilla steg du tar?
Jag orkar inte umgås hela jävla tiden, om jag ska ha ett förhållande så ska det vara att man umgås när man känner för de, inte jämt, alltså man kan umgås en dag i helgen och nån/några dagar i veckan..

Men beslutet är redan taget, så jag ska försöka få tag i min bror så han kan köra mej till Kinna så jag kan hämta upp alla mina saker.. Har en del saker där, de ska inte finns en pinal där som är min, ALLT ska bort.. Varför i h-vete ska han få se mina grejjer? Vill han inte ha mej, får han inte ha mina saker heller!

Men tack för att du förstört min tillit till killar.. Vi var i princip som ihop på sms för två veckor sen, jag mådde kanon och verkligen njöt av varje sms jag fick, men så kom jag hem.. då var de *poff, hon är borta* tack! Sånt värmer ju verkligen!
Jag kommer ju verkligen våga lita på killar som säger snälla ord.. eller låt mej tänka, nä inte för fem öre!

Och jag vet att du hatar detta inlägget, och kommer störa dej fett på de, men jag skriver de inte för o slänga skit på dig, utan för att uttrycka hur jag känner mej, och du är tyvärr en del av den "upplevelsen" så de slutar som de gör att jag måste nämna dig!

Inget illa menat..


OVER AND OUT!

Jag måste erkänna en sak jag aldrig trodde jag skulle erkänna..
Men jag är kär i en bil.. Min bror har haft en 740 i x antal år som jag har varit tokig i.. För nåt år sen så gick servon sönder och han ansåg itne de var värt och laga, så han sålde den till Jimmy som fick lagat den direkt.. Då fick den ändå stanna kvar i min närhet..

Idag bestämde sej Jimmy för att sälja den, och jag kan säga ärligt att jag blev ledsen! Att den ska gå ur min närhet och vara hos någon annan får mej att ha gråten i halsen. Är töntigt som fan och ens tänka så.

Men den bilen har alltid varit min drömbil, jag har drömt om att jag ska ha den som första bil när jag får körkort, och att den ska bli min, jag har haft planer om hur jag ska "pimpa" den så den blir som jag vill ha den, vad jag ska ha för stereo, högtalare, mattor bla.. Men Nu kommer detta aldrig ske.. :'(

Usch o fy, ingen bra dag till historien! Jag kommer sakna den älskade bilen som har fått mej att må bra och varit min lilla ögonsten..

Nu ska ja bege mej mot Kinna, kommer kännas tomt att den inte står där längre, och jag fick ta "farväl" av den :(

Jag har ett stooort! problem..
Låg just o funderade på varför jag aldrig tillgodoser mina egna behov i ett förhållande..
Jag är en människa som älskar att kramas och kyssas.. alltså ligga och vara fjortis o hångla/kyssas intensivt och blött..
I nästan varenda förhållande har jag fått en liten puss då o då, aldrig "hånglat" spontant, utan det har blivit att man gör de intensivt när man har sex.. Men då gör man de bara för de ska va så typ.. Inte alls för att man vill.. Eller jo, jag vill, men jag är inte säker på killen vill samma..
Och de här med kramarna, finns det något underbarare än att killen kommer o spontankramas?
Ska ge ett drömexempel..: Jag står o diskar och lyssnar på musik och har de trevligt ungefär, och killen kommer från ingenstans och ger mej en kram.. alltså lägger armarna om mej bakifrån..
Ett till: vi står ute o pratar med vänner, att han lägger armarna om mej bakifrån där..

Sånt kallar jag kärlek.. Eller om man går hand i hand på stan, ger varandra spontanpussar.. Alltså man inte kan få nog av att pussas.. Jag har bara varit i 2 av 5 förhållande där jag verkligen fått det här.. Och tyvärr det bästa förhållandet jag haft höll bara i några månader pga avståndet.. 30 mil.. :( men de var verkligen kärlek på hög nivå!!

Men den stora frågan, varför tillgodoser man inte sina egna "krav" i ett förhållande?
Jag mår inte bra av att inte få kramar, jag känner mej ensam och utelämnad.. Men ändå kan jag inte gå fram och be om en kram.. Känner mej på då, utan istället ligger jag på natten o kramas med täcket, kudden eller nåt gossedjur.. Det är fan inte normalt.. Är de inte bättre jag ber om den där jävla kramen jag vet kan rädda mej från att inte gråta.. Eller krama sin pojkvän om man faktiskt är ledsen och ha en axel o gråta ut på? istället för att gömma sej i en annan värld, typ ringa en kompis och gå iväg o böla i telefone?

Tror de mesta beror på att jag är konflikträdd och inte vill vara till någon börda att vara ihop med, utan jag ska vara den där perfekta flickvännen som aldrig är ledsen eller behöver ha en kram, utan jag klarar mej genom att pojkvännen inte "ser" mej.. Att jag bara finns där när han behöver mig, inte när jag behöver honom..

Är så fel att vara så, men jag är ingen krävande flickvän, snarare sitter jag gärna som ett litet ljus i soffan och ser på tv och gör de som ska göras..

Notis till mej själv: Ta mer plats i ett förhållande och bli inte överkörd av din pojkvän!

Har suttit och funderat lite i eftermiddag..

Och kommit fram till att varför är det så tufft när ens hjärtevän slits ifrån en och man måste lära sej att gå vidare och kunna älska någon igen!?
Mitt hjärta slår för en viss person, men jag kommer aldrig få tillbaka denna person..Det känns hemskt i hjärtat. Mitt hjärta har tappat en stor bit.. Kan säga ärligt att de saknas fortfarande en liten bit av mitt hjärta sen mitt x, alltså min första pojkvän.. han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men de beror ju på att han just var min första kille..

Jo, men den biten som saknas ifrån mitt senaste x är hemskt. Hjärtat gråter och jag mår inte alls bra av det.. :(
När jag lägger mej i sängen helt själv så kommer tårarna, jag ligger och fäller tårar och kramar om min nalle, Kanske sjukt o säga så efter 2 månader, borde man inte kommit lite längre än att man fortfarande ligger och gråter?

Jag har gått in på ett flertal dejtingsajter, men jag finner inget intresse känner jag. Killar jag vet jag skulle dregglat över förr rör mej inte i ryggen längre. Jag bryr mej inte.. Jag orkar inte.. Finns bara en jag vill ha.. Men samtidigt ställer jag mej frågan, klarar jag att vara tillsammans med just honom igen? Kan jag lita på honom? kan jag låta honom älska mej igen? Är tyvärr fruktansvärt skeptisk, känns röv rent ut sagt. Att jag älskar någon jag inte tror jag kan vara tillsammans med igen.. Men man ska aldrig säga aldrig, för de kan faktiskt vara så att jag inser att jag kan lita på honom och att jag kan låta honom älska mej, men tyvärr kan jag nog ha lite svårt att visa kärlek den första tiden OM de skulle bli så. Pga, har jag en gång blivit sårad så kan jag inte alltid visa kärlek fullt ut i början.. Det gäller inte bara x, utan de skulle gälla vem som helst. Även någon helt ny som jag aldrig träffat förut., Jag har jättesvårt för det..

Om man skulle ta och sluta fundera så mycket? så kanske man skulle slippa alla dessa jobbiga grejjerna som ploppar upp? Ingen som vill ha delen av min hjärna som funderar så mycket?
Jag kan betala er som vill ha den, bara jag slipper ha den själv..

Får väl se om jag kan göra något annat så jag slipper tänka mer..

Glöm dina bekymmer, imorn kommer nya

Jag har ångest.. Jag har helikoptrar i magen när jag ser kort på en viss herre.. Men samtidigt ger det mej ångest, för jag känner ju en massa för x.. faaaan! Jag tror jag blir galen snart..

Satt o kollade på FB innan och kollade igenom bilderna på denna herren.. och de pirra i magen för varje kort där han är riktigt snygg.. enligt mej iaf..
Helvete oxå att de ska vara såhär krångligt.. Nä, tror jag lägger ner allting som har med karlar i göra, eller iaf nya.. faaaan!
Ångesten är hemsk.. M tyckte jag skulle skicka ett mejl till han och börja prata lite, men de vågar jag aldrig..

Denna födelsedagen har varit precis som alla andra dagar.. inget speciellt alls..
Nu ligger jag i sängen och bloggar lite med den lilla datorn och insåg att batteriet snart dör, även jag har tristess snart..
får sätta den på laddning..

puss på er...

Har precis stängt ner den stora datorn efter att ha sett på Fråga Olle dokumentären på webb-tv.. Fick nåt ryck ganska tidigt in i avsnittet att jag vill ha böcker om dejting.. Gick in på adlibris.se och sökte på dejting, fick upp två intressant böcker..
Köpte bägge två ;) Gick på 109 kr sammanlagt, ansåg de har jag råd med ;) Nu ska jag bara få tummen ur och läsa dom oxå när jag får hem dom, har varit dålig på och läsa böcker jag köper..
Köpte böckerna stora dejtingboken och hitta kärleken. :) Kan nog bli intressant och läsa om :)
Det har lixom bara flutit på innan, kanske kan lära sej några knep. ;)

Dock är mitt största problem att jag är så satans blyg.. att jag inte vågar ta kontakt med någon IRL.. Och är skitfeg och träffa någon jag träffat på nätet.. Jag chickar i 99% av faller ur.. Så inte konstigt man lever som singel..
Men tror de beror på att jag inte trivs med mej själv och är rädd för vad dom ska tycka om mej och så.. Usch säger jag bara.. När jag träffade K för några år sen stod jag o grät på parkeringen när han kom hit.. Grät i både glädje och rädsla.. Dock mest glädje, han var en av dom få jag faktiskt hade starta känslor för före.. Men så hade vi känt varann i 2.5 år innan och pratade i princip varje dag, flera timmar..
Jag var så glad att jag äntligen fick träffa honom och krama om honom.. Får känslan i magen nu samma som jag hade då.. Han är den enda som fått mej knäsvag av en kyss.. Mina knän däckade ihop totalt så jag fick hålla mej i balkongräcket.. Helt sjukt var det! Det var verkligen som i en saga då foten poppar upp ;)

Nä, om man skulle försöka sova.. Blir väckt vid 9 imorn, ska till las o vara barnvakt åt livis när Jonis är inne hos läkaren :) och sen blir de o fara runt i kommunen o fixa på alla gravar :) Kameran ska givetvis med :)

Nä, puss på er..

Det small innan.. fan va vi blev arga på varandra.. jag kallade x för Jävla idiot, och han bad mej dra åt h-vete..
Och efter det fick jag rensat luften iaf, jag fick talat om vad jag eg känner och tycker.. Fick talat om allting, utan att vara bitter utan jag var mej själv..
Sen dess känns det verkligen som luften är rensad..

Men jag är nog knäpp, men efter detta så pirrar det och allting känns så gulligt i min kropp..  jag var ute o rökte nyss, började tänka på x och jag började le och fnittra för mej själv.. Varför? Är inte de ganska sjukt, eftersom jag blev bedd och dra åt h-vete? Borde inte jag hata honom eller iaf släppa detta och försöka gå vidare? jag har gått vidare, men känner mej ändå fnittrig..

Tack x för att du gjorde detta, det gav mej en uppsving, att jag faktiskt får inse att jag kan inte bara gnälla till mej vad som helst.. Jag är van vid att folk serverar mej det jag vill ha om jag bara väntar ut dom eller tjatar mej till det..
men nu är de inte så enkelt med x.. Där får jag inte allt serverat på silverfat, snarare så blir jag mer "tjtatig" och försöker verkligen få de jag vill ha.. Jag vill fortfarande ha x, men ska inte ge men fan på att de blir så, men drömmar kan ingen döda..

Nä, jag ska se klart på webb-tv.. Ser på doobidoo just nu, missade sista halvan av det eftersom jag åkte till Kinna..

Puss på er..

Ikväll har jag varit duktig, jag genomled 2 timmar hos x, jag mådde skit redan jag kom dit, tappade matlusten, ingen lust med nånting... Redan utanför skorp insåg jag att jag var överflödig.. Ingen sa något till mej.. Minns inte vad x sa när jag kom dit, Jo, dom valde o vänta o beställa tills jag kom med.. det var det enda som sades till mej tills pizzorna var klara, då fick jag höra av x, jaha, tog du inte pizza.. det var det enda som sades till mej på 15 min.. Kände mej så jävla överflödig så ni kan aldrig ana.. Aldrig kul och behöva ställa sej 2 meter ifrån alla andra, och ni inte ens tittade åt mitt håll.. Förlåt att jag en skriver det, speciellt a o s, men jag kände mej verkligen överflödig.. Ni har en gammal relation med x och ni känner honom så väl, jag kunde inte säga något till honom utan att få en klump i halsen och vilja gråta.. Jag som aldrig gråter i vanliga fall.. Nåt fel är de på mej.. Eller så kan de bero på att jag mist honom med stort H..

tårarna rinner längst mina kinder genom och bara bli själv i några min och få tänka.. Jag hatar att tänka, jag vill sluta tänka.. Jag vill inte vara den jag är.. Skrev de i sms till x att jag vill inte vara den bittra, jag vill vara den positiva ida, som har sin upptåg för sej och kan hitta på i princip allting.. Jag vill kunna skratt ifrån hjärtat och kunna le när någon säger något kul, Får jag ett sms eller nåt som är en rolig historia sitter ja o läser och tänker för mej själv.. Tycker ni detta är kul? vad är erat problem? Ni tycker säkert de är skitkul, medans jag sitter där o försöker allt för att inte börja gråta istället..
Jag har aldrig mått såhär efter en kille, inte ens efter min första kille som jag var förlovad med och sambo så grät jag så mycket som nu.. Vad är det för fel på mej?
Jag är inte van att gråta till allting, jag är inte van att vara såhär., jag är van att vara den positiva tjejen som ser positivt på saker som ni ser som jävelskap.. Men jag försöker alltid hitta en lösning.. Medans nu så sitter jag bara och tittar på er, jaja, gapa ni åt en skruv, erat problem, och sen börjar jag gråta inombords..
Jag hatar mig själv just nu! Jag vill verkligen inte vara såhär.. Snälla hjälp mej ur situationen.. Jag försöker allt, men det blir bara värre.. Ska jag behöva gå ända ner till botten innan jag kan ta mej upp igen? Seriöst, jag trodde aldrig man kunde bry sig om ett gossedjur så som jag gör just nu.. jag har min lilla "dag-otto", den betyder allt för mej, jag vill ha den i min famn hela tiden, det är den som tröstar mej på nätterna när jag ska sova så jag överhuvudtaget kan sova. Jag kramar den krampaktig så den inte lämnar mej ensam på natten så jag blir själv i sängen..

Fan, snälla, ge mej ett värdigt liv! Känns som jag har gjort allt, men det hjälper inte..

klockan är snart 3 och jag sover inte :( helvete oxå! Men men, smällar man får ta.. Varför kan inte jag få vara trött när alla andra normalt folk är det? nejdå, istället ska ja ligga vaken och störa mej på saker o ting..
Mitt förra blogginlägg tänker jag ha kvar där om ingen specifik människa stör sej på de och vill att de ska bort..
jag anser inte att jag har gjort något fel, utan jag har bara skrivit vad ja känner o tycker..
förresten, kan du inte va lite social när man skickar sms och kanske prata o så? Men de kanske är för mycket begärt.. ??
för varje gång du beter dej så känns de rätt o plocka undan allting.. Kanske ska plocka bort ännu mer en vacker dag.. Även sånt som kan påminna om dej.. Jag kanske gör rätt beslut, jag kanske gör fel.. Men jag tror de bottnar i rädsla från din sida..  men de är väl bara dumma spekulationer kanske.. ? vad vet jag. och ja kanske aldrig får svar på dom heller..  det är inte direkt underbart o leva i ovisshet, men vad ska man göra? Gilla läget? Fast jag kommer aldrig gilla läget, utan jag kommer störa mej på de tills jag får klarhet i saker o ting..

Skitsamma.. borde verkligen sova.. är ett sattyg o ha den lilla datorn, den passar så bra i mitt knä när jag ligger i sängen.. därför de blir att jag bloggar..

Puss på er.. dom flesta iaf..

Jag insåg en sak ikväll.. Jag ska nog aldrig vara negativ mot en annan människa, eller snarare, om de inte är något som verkligen har gjort mej negativ..

Jag fick precis höra när en var negativ mot mej, och de var skitjobbigt..
Men jag förstår om du är negativ, absolut inte kul när datorn havererar! Det är de värsta som finns, jag har varit med om det 2 ggr på mindre än 2 månader. Och var av med den minst 3 veckor per gång.
och det var seriöst de jobbigaste jag var med om.. Men jag försökte se positivt på det.. Inte lönt och gräva ner sej för det, finns bättre saker och vara negativ över.

Men jag är negativ, mina känslor kan jag inte styra över, jag vill så gärna ha tillbaka den jag är kär i, men tyvärr känns det som att jag kan likväl sparka mina känslor och aldrig mer bry mej om dom, men jag kan inte bara säga "jag ska glömma dej" Så fungerar inte jag.. Tyvärr.. Hade varit överlycklig om jag bara kunnat säga upp mina känslor och gå vidare, men jag fungerar inte så.. Men dom som fungerar så tror tyvärr att alla gör det..

detta låter nog sjukt, men i denna hemska tid jag upplever just nu så tröstar min nalle mej på nätterna. Det är den som jag kramar om krampaktigt när jag ska sova. Jag hoppas varje gång jag somnar att jag bara drömt och vaknar upp och allt är som det varit, men tyvärr :'( är de inte så, utan jag lever kvar i helvetet..
Där ens känslor inte spelar någon roll, utan man bara finns där som en liten docka som man kan leka med när de finns lust. :( jag orkar snart inte mer i detta. Jag vill bara ha någon som kramar om mej och talar om för mej att jag är betydelsefull för den här världen! Men icke, de finns ingen som kan göra det :(
Tänk om DU kunde ge mej en kram och viska till mej "jag tycker om dej", men det kan jag nog se mej efter i stjärnorna om.
Jag vill krypa upp till någon i en soffa som håller om mej och tröstar mej från yttervärlden!
Tänk och få vara 5 år igen och kunna krypa upp till mamma och glömma alla problem och hon talar om för mej att allt kommer bli bra..
Men ärligt talat vet jag inte om allting kommer bli bra igen.. Har fortfarande sviter efter andra förhållanden som ligger bakom mej..
Kommer jag någonsin kunna glömma allt och gå vidare?