Sämsta kvällen ever!

Ikväll har jag varit duktig, jag genomled 2 timmar hos x, jag mådde skit redan jag kom dit, tappade matlusten, ingen lust med nånting... Redan utanför skorp insåg jag att jag var överflödig.. Ingen sa något till mej.. Minns inte vad x sa när jag kom dit, Jo, dom valde o vänta o beställa tills jag kom med.. det var det enda som sades till mej tills pizzorna var klara, då fick jag höra av x, jaha, tog du inte pizza.. det var det enda som sades till mej på 15 min.. Kände mej så jävla överflödig så ni kan aldrig ana.. Aldrig kul och behöva ställa sej 2 meter ifrån alla andra, och ni inte ens tittade åt mitt håll.. Förlåt att jag en skriver det, speciellt a o s, men jag kände mej verkligen överflödig.. Ni har en gammal relation med x och ni känner honom så väl, jag kunde inte säga något till honom utan att få en klump i halsen och vilja gråta.. Jag som aldrig gråter i vanliga fall.. Nåt fel är de på mej.. Eller så kan de bero på att jag mist honom med stort H..

tårarna rinner längst mina kinder genom och bara bli själv i några min och få tänka.. Jag hatar att tänka, jag vill sluta tänka.. Jag vill inte vara den jag är.. Skrev de i sms till x att jag vill inte vara den bittra, jag vill vara den positiva ida, som har sin upptåg för sej och kan hitta på i princip allting.. Jag vill kunna skratt ifrån hjärtat och kunna le när någon säger något kul, Får jag ett sms eller nåt som är en rolig historia sitter ja o läser och tänker för mej själv.. Tycker ni detta är kul? vad är erat problem? Ni tycker säkert de är skitkul, medans jag sitter där o försöker allt för att inte börja gråta istället..
Jag har aldrig mått såhär efter en kille, inte ens efter min första kille som jag var förlovad med och sambo så grät jag så mycket som nu.. Vad är det för fel på mej?
Jag är inte van att gråta till allting, jag är inte van att vara såhär., jag är van att vara den positiva tjejen som ser positivt på saker som ni ser som jävelskap.. Men jag försöker alltid hitta en lösning.. Medans nu så sitter jag bara och tittar på er, jaja, gapa ni åt en skruv, erat problem, och sen börjar jag gråta inombords..
Jag hatar mig själv just nu! Jag vill verkligen inte vara såhär.. Snälla hjälp mej ur situationen.. Jag försöker allt, men det blir bara värre.. Ska jag behöva gå ända ner till botten innan jag kan ta mej upp igen? Seriöst, jag trodde aldrig man kunde bry sig om ett gossedjur så som jag gör just nu.. jag har min lilla "dag-otto", den betyder allt för mej, jag vill ha den i min famn hela tiden, det är den som tröstar mej på nätterna när jag ska sova så jag överhuvudtaget kan sova. Jag kramar den krampaktig så den inte lämnar mej ensam på natten så jag blir själv i sängen..

Fan, snälla, ge mej ett värdigt liv! Känns som jag har gjort allt, men det hjälper inte..

Åsikter :)

Lätta ditt hjärta :

Namn:
Guldfisk?

E-Mail? Jag ska inte tracka dig sen ;-)

URL/Blogg?

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0